Ronnie någon gång på 80-talet.
Don’t worry, Ronnie it’s a reason for everything.
Under de senaste åren har jag mer och mer funderat på om det finns något som styr våra liv och även om jag inte gått och blivit religiös på gamla dagar har jag vid flera tillfällen den senaste tiden blivit konfunderad när saker hänt på grund av val eller inte val jag gjort.
Under 2015 tjänstgjorde jag som FN-polis i Afrika i världens nyaste land Sydsudan. Under mitt 1 års tjänstgöring i Afrika gick det inte alltid enligt de planer och förutsättningar som från början var så uppenbara. Vid flera tillfällen blev jag grymt besviken vilket mina lokala afrikanska bröder och systrar märkte direkt.
De försökte peppa mig att komma igen med just de orden jag började med ”Don’t worry, Ronnie (eller Ron vilket tydligen var enklare), it’s a reason for everything. De lever också ett annorlunda liv, många gånger mycket besvärligare men på något sätt hade de en mer avslappnad inställning till livet och speciellt till oss som ibland kan bli lite ålderfixerade. Jag använder ofta numer deras inställning när ålder kom på tal, age is only a number (ålder är bara en siffra) även om det inte alltid hjälper i det hårda regelstyrda Sverige.
Vid flera tillfällen visade det sig att orsakerna till min besvikelse gjorde att jag i ett senare skede fick nya, mycket bättre möjligheter som inte hade uppstått om de ursprungliga planerna hade fungerat.
Det kanske finns en orsak till allt som sker???
I förra veckan fick jag några timmar över och beslutade mig för att gå igenom alla olästa mail på jobbet. Bland dessa var flera mail från ”vår” golfsektion inom polisen. Flera mail som jag inte öppnat, mycket på grund av att jag förmodligen inte kan delta i årets golftour på grund av en del ryggbesvär det senaste året.
Nu öppnade jag även dessa och i ett av dem kunde jag läsa att Bo Josefsson gjorde reklam för ”Seniorklubbens” hemsida. Eftersom man snart är där själv så blev jag lite nyfiken och öppnade sidan för att se vad den innehöll.
Där kunde jag se att nästa sammankomst skulle ske den 21 mars och då med lite underhållning och döm av min förvåning när jag läste att trubaduren Lennart ”Örten” Larsson, Storebro var den som skulle stå uppträdandet.
Lennart och jag är lika gamla och gick hela grundskolan tillsammans. Vi slutade på Tullportskolan i Vimmerby, anno 1971. Eftersom jag försvann från Storebro några år senare är det nästan 45 år sedan jag pratade med ”Örten” så jag ringde till Kerstin Sjöberg och frågade om jag kunde komma och prya på er nästa sammankomst.
Det var ett roligt återseende och som grädde på moset var han ju i alla fall enligt min åsikt väldigt underhållande och rolig. Vi fick en snabb möjlighet att uppdatera oss på våra och våra klasskamraters liv vilket var både glädjande och uppmuntrande och chansen till detta kunde mycket lätt ha ”flugit” förbi om jag inte gjort ett medvetet val, ett val som lika väl kunde ha blivit motsatt.
Hur knyter jag nu ihop detta? Jo, det finns en orsak till allt.
Hade jag inte öppnat polisens Golfsektions mail angående kommande golftour, vilket jag inte hade tänkt göra, utan rensat korgen oläst och blivit nyfiken på Seniorklubbens hemsida, hade Lennart ”Örten” Larsson passerat min arbetsplats och Linköping, mig helt ovetande, och jag hade försatt chansen att kanske aldrig fått träffa honom igen.
Jag kommer aldrig att glömma mina Afrikanska bröder och systrars ord;
Don’t worry, Ron it’s a reason for everything och live when you can, age is only a number.